... när utseendesfixeringen skall ta stop egentligen? Min katt, Lucifer, har gått och färgat morrhåren vita. Som om jag inte skulle märka att han har fixat sig? När han är svart i vanliga fall, överallt förutom på halsen.. Dumma katt, tro att det skulle gå förbi mig osynligt? Och sen när får katter ångest över hur de ser ut och springer in i en färgburk för att göra om sig? Sen nu kanske?

Nej skämt å sido, en kul grej bara. Men han har faktiskt gått in i något som vi målat vitt, därav de vita morrhåren. Men det var en kul tanke fast ändå en tanke som är ganska ångestladdad. Tänk om de i framtiden blir så att man springer runt och färgar sitt djurspäls för att man tycker att pälsen börjar bli gammal och trist? Precis så som vi tänker om vårt hår, som vi har på huvudet. ,Visserligen finns det idioter, enligt min mening, som färgar pudlar till rosa.. det är idiotiskt! Det är inte hundens val, utan tyvärr finns det ett flane bakom detta otroligt urdumma idé. Och detta med utssendesfixering får mig att tänka på människor som klär sina hundar i små, små kläder.. Stackars djur, mer säger jag inte om den saken..

Den dagen som man på fullt seriöst allvar börjar färga djurenspälsar, den dagen hoppas jag att jag är död. För den plågerin vill jag inte vara med om, inte ens ta del av den värld som detta försigår i..