Jag kollar ut genom fönstret, och detta är vad jag ser;

Gula/röda/orange/gröna löv och regn, massa, massa, regn. Kallt, ruggigt och blåsigt. Åh vad jag längtar efter sommaren och värmen! Hatar höst och vinter med alla dessa kalla och kyliga dagar. Blä.

Jag orkar inte ta allt ansvar för att vara vuxen längre. Allt blir så himla seriöst och aldrig gör man något roligt. Det är räkningar hit&dit, telefonsamtal till bolag som man är kund hos - för felanmälningar osv, det är familjeplanerande, utbildning, vuxenvärlden över huvud taget, seriösa förhållanden & relationer, ansvar för livet och andras liv. Jag vill inte längre, det är inte kul. Jag vill också vara liten och barnslig och inte ha något att tänka på. Jag vill kunna leva livet och slappna av som förr, men det går inte. För allt skall vara så seriöst nu, du har ansvar nu, både för ekonomi, utbildning och liv. Det är inte så jävla roligt som man tror!

Folk klagar och är negativa utan belägg. Jag försöker åtminstone vara positiv och se livet från den ljusa sidan. Jag vill utvecklas - men verkar vara den ända som vill det. Ingen annan tar ju ansvar för sin utveckling eller puschar på för saker som man har rätt till. Är det bara jag som har ambitioner i livet och vill komma något vart? Är det bara jag som inte vill stå kvar i den positionen som jag gjorde igår? Är det bara jag som vill utvecklas och lära mig mer för varje dag?

Det känns så, och det är inte roligt längre. Jag vill bara skit i allt, om så bara för några dagar. Inget ansvar, inga måsten, ingenting. Men hur, när och var. Det är frågan det. Och jag lär aldrig få svar på dem. Jag är bara så trött på allt just nu.


Nu tycker säkert folk att det är fel utav mig att vara negativ och klaga när jag har ett bra liv - men ärligt talat. Hur ofta klagar jag och är negativ och ledsen? Skall inte jag också få må dåligt ibland och ha dåliga dagar? Så bespara mig kommentarer om att jag borde rycka upp mig osv. Bespara mig kommentarer över huvud taget, för jag skulle inte bry mig ändå - låt mig få må dåligt också, som vilken annan människa som helst.

Dåliga jävla dag!

Jag vet inte om jag skrivet detta, men i så fall drar jag det en gång till.

Under våren/sommaren har man hittat mördade katter, bl.a. har de varit nedtryckta i brevlådor, upphängda med måttband på tingshuset och nu senast så hängde det en mördad katt på polishuset i Lerum - med ett brev. För cirkus två veckor sedan hittade man en lemlästad hund på en gångbro också, där man bl.a. hade skurit bort svansen på hunden. Många djurägare har varit upprörda och det har men sett även på Lerumstidning bland alla kommentarer kring dessa olika artiklar. Jag har för första gången varit glad över att mina två katter är innekatter för tillfället. För om de hade varit utekatter så hade jag vägrat att släppa ut dem när man är medveten om att det går en såkallad "kattmördare" lös.

Men nu, via brevet han skrev samt en internetsida vid namn Flasback så har man fått fast honom. Allt som allt har han erkännt cirkus 20 kattmord och hunden. Fy fan för honom alltså! Och vet ni vad det värsta är? Jag tycker synd om honom för att han endast är i 20-årsåldern. Han hade hela livet framför sig, nu är det förstört och han kommer för alltid få gå runt med stämpeln "kattmördaren". Alltid! Jag hade persnoligen hellre sett att det var en äldre människa, kanske i 50 - 60 årsåldern, inte för att jag hade velat att detta skulle änt överhuvudtaget, utan mer för att man i den ålderna hade levt livet ett bra tag och kanske gjort sitt? Men detta är en kille i min egen ålder, som knappt kommit någon vart i livet alls! Han kommer ju lev i säkert 60 år till, och för alltid vara stämplad. Att han är psykiskt sjuk är la ingen tvekan. Men man kan ju ställa sig frågan om varför han inte fått hjälp innan? Har ingen märkt något med honom alls? Var han så "duktig" på att dölja sin mörka sida? På Lerumstidning har flera gamla vänner till honom kommenterat den senaste artikeln, där de beskrivit honom som en snäll barndomskompis och att de aldrig kunnat tänka sig att det var han som gjort detta. Han måste alltså ha varit duktig på att dölja sina dåd och att han mår dåligt, eller har jag fel?

Hur som helst hoppas jag att han får rätt vård och blir frisk, men tyvärr kommer han nog få ett helvete resten av livet. Speciellt om han stannar kvar i kommunen där detta är så välkänt.
/ C

Björn Skifs - Håll mitt hjärta

Håll mitt hjärta
Håll min själ
Lägg mitt huvud i ditt knä
Säg att du menar och vill mig väl
Håll mitt hjärta
Håll min själ

Som jag väntat alla år
Du kan läka mina sår
Ta mina händer och gör mig hel
Ta mitt hjärta
Ta min själ

Håll mitt hjärta
Håll min själ
Låt mig bara stanna här
Så allt jag ber dig allt jag begär
Håll mitt hjärta
Håll min själ
Håll min själ

---

Håll mitt hjärta är en låt som betyder väldigt mycket för mig, otroligt mycket. I den låten lever min kusin Jessica vidare och även min älskade farmor. Håll mitt hjärta hade vi på min kusins begravning förra året i september. Och varje gång låten dyker upp på min playlist på Spotify fylls jag av längtan och sorg för min farmor och min kusin. Även om inte jag stod min kusin nära så har hon alltid funnits där, man har talats vid när man träffats på torget och alltid pratat på kalas och dylikt. Och min farmor, min älskade farmor.. Jag kan fortfarande inte, efter snart ett år utan henne, beskriva hur mycket jag saknar henne. Vart är hon när jag inte har något att göra? Vart är hon när jag behöver henne? Hennes fina skratt, skvaller och kafferep. Jag saknar dig farmor! Trots att vi inte hade denna låt på min farmors begravning, kopplar jag låten till henne. Kanske för att den, för mig, är så starkt förknippad av saknad, sorg och död.

---