Igårkväll fick jag ett samtal från mamma, min moster ligger på sjukhus då hon haft stickningar i högra delen av hjärnan och världens huvudvärk. När jag var lite och min moster var 20 år fick hon en tumör i vänstra delen av hjärnan, vilket de opererade bort. Hennes men från tumören blev att hon fick Afasi. Igår rasade min värld åter igen, jag var helt hysterisk och var helt inne på att hon skulle dö! Jag gick som en zombie hela kvällen och förväntade mig det värsta, då alla andra har dött i min omgivning :( Jag var helt slut igår och visste inte vad jag skulle göra. På automatik började jag fundera över vem som skulle ta hand om mina små kusiner.. Som tur är ringde mamma, Ya hade ringt hem och sagt att allt var falsk alarm, de kunde inte hitta något på röntgen. Men om hon känner av minsta lilla igen, så är det sjukan som gäller med ryggmärgsprov.

Gick och la mig halv elva igår, helt slut så somnade jag på en gång. vaknade nu vid halv elva. sovit i tolv timmar, plus att jag sov några timmar mitt på dagen igår. Orkar inte mer nu..

Som om inte det vore nog har vänner reagerat på attjag inte hört av mig på ett tag, men samtliga vet om hur min sommar har varit. Jag trodde att de skulle ha överseende med mig då, och jag har lovat alla att jag skall höra av mig så fort jag känner att jag orkar. Men tydligen så känner inte alla så. När man väl tänkt ta kontakt så händer det något mer. Som tillexmepel, innan Sally dog, 29 Augusti, förra fredagen. så kände jag mig på bättringsvägen. Så blir hon överkörd och allt rasar samman igen.. Samma sak igår, jag började känna mig bättre, så får man höra att min moster är på sjukhus. Och jag ställde in mig på det värsta, eftersom att år 2008 bara har varit det värsta för mig.. men men, nu är det bara till att börja bygga upp mig själv återigen.

Tack till er i min omgivning som fortfarande stannar kvar hos mig, och orkar med mig, och som inte säger upp kontakten.. Ni betyder med än vad ni anar för mig just nu..
/ Carin