Jag orkar inte ta allt ansvar för att vara vuxen längre. Allt blir så himla seriöst och aldrig gör man något roligt. Det är räkningar hit&dit, telefonsamtal till bolag som man är kund hos - för felanmälningar osv, det är familjeplanerande, utbildning, vuxenvärlden över huvud taget, seriösa förhållanden & relationer, ansvar för livet och andras liv. Jag vill inte längre, det är inte kul. Jag vill också vara liten och barnslig och inte ha något att tänka på. Jag vill kunna leva livet och slappna av som förr, men det går inte. För allt skall vara så seriöst nu, du har ansvar nu, både för ekonomi, utbildning och liv. Det är inte så jävla roligt som man tror!

Folk klagar och är negativa utan belägg. Jag försöker åtminstone vara positiv och se livet från den ljusa sidan. Jag vill utvecklas - men verkar vara den ända som vill det. Ingen annan tar ju ansvar för sin utveckling eller puschar på för saker som man har rätt till. Är det bara jag som har ambitioner i livet och vill komma något vart? Är det bara jag som inte vill stå kvar i den positionen som jag gjorde igår? Är det bara jag som vill utvecklas och lära mig mer för varje dag?

Det känns så, och det är inte roligt längre. Jag vill bara skit i allt, om så bara för några dagar. Inget ansvar, inga måsten, ingenting. Men hur, när och var. Det är frågan det. Och jag lär aldrig få svar på dem. Jag är bara så trött på allt just nu.


Nu tycker säkert folk att det är fel utav mig att vara negativ och klaga när jag har ett bra liv - men ärligt talat. Hur ofta klagar jag och är negativ och ledsen? Skall inte jag också få må dåligt ibland och ha dåliga dagar? Så bespara mig kommentarer om att jag borde rycka upp mig osv. Bespara mig kommentarer över huvud taget, för jag skulle inte bry mig ändå - låt mig få må dåligt också, som vilken annan människa som helst.

Dåliga jävla dag!